Behövde ett motgift efter de senaste dagarna och såg Lång dags färd mot natt ikväll på Dramaten. Jonas Karlsson övertygar och stärker sin position som vår generations kanske intressantaste manlige skådis. Jämför honom med Malmsjö som är just så skrikig som alldeles för många yngre skådespelare är, om än inte helt och hållet utan poänger i rollen som storebror Tyrone. Hela föreställningen svajade dock betänkligt och tappade fart mer än en gång. Scenen mellan Karlsson och Börje Ahlstedt i andra akten är dock magnifik och värd hela biljettpriset bara den. Ahlstedt mot Endre i samma akt är också minnesvärt, medans Endre tyvärr schabblade bort slutscenen.
Jag hade för övrigt inte en aning om att Lång dags färd hade urpremiär på Dramaten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar