Vardag

Diskuterade mitt havererade kärleksliv över en middag med en kusin och det slog mig att jag nog inte är riktigt singel än. Snarare själv, i en helt fantastisk mening, där alla upptänkliga detaljer i vardagen kan skölja över mig som helt nya möjligheter. Själv inte ensam. Minns knappt när jag umgicks så mycket med folk senast. I Lund kanske. Jag vill i alla fall minnas att singel oftast var att vilja vara allt annat än själv. Vad jag far efter är alltså ett slags mellanstadium, ett limbo, fast positivt. Fri kan vara det rätta ordet.